Experimentbostäderna

Kanske

2011-12-31T19:44:00.002+01:00

Jag var på biblioteket. I trappan där, på väg ner - hörde jag något? Rösten?

funderar på

2011-06-16T21:58:00.001+02:00

att anlägga ett fyraårsperspektiv

*

kan förändring verkligen ske i ögonblicket?

Det är fortfarande jobbigt

2011-06-13T21:30:00.002+02:00

Tungt, liksom. Och det är synd på den fina sommaren och i övrigt goda förutsättningar.

Mycket har ordnat sig. Mycket är bra och ordnat nu. Väldigt mycket faktiskt. Och ändå: detta. Detta som behöver tas i, tänkas på, pratas om. Prata och prata. Det är svårt att prata. Svårpratat, är vad det är.

Det är jobbigt

2011-05-11T22:18:00.003+02:00

Det är jobbigt
Det är jobbigt
Det är jobbigt

Det är jobbigt
Det är jobbigt
Det är jobbigt

Det är jobbigt
Det är jobbigt

detärjobbigt.

Sömnlösa

2011-02-07T22:47:00.002+01:00

Jag känner mig ensam. Sparkar lite på bloggen. Vet varken ut eller in. Varför eller varför inte. Som vanligt ungefär. Fast annorlunda. Och så vidare.

Det har gått lång tid. Relativt sett. Och kanske finns det ingen kvar i rymden. Jag vet inte om det här fyller någon som helst funktion i så fall.

Jag inbillar mig att det här ska vara någon form av tankeutbyte. Åtminstone mellan mig och mig. Frågan är om det fungerar utan en tredje (det vill säga andra) part. Någon som läser. Min inbillningsförmåga har trots allt begränsad räckvidd. Eller det vill säga: min inbillningsförmåga är ändå min inbillningsförmåga och inte någon annans.

Fråga

2011-02-01T22:40:00.000+01:00

Är jag egoist?

alternativt

Är jag egoistisk?

Tes

2011-02-01T19:31:00.001+01:00

Det är fruktansvärt hemskt och dåligt på alla vis att vara egoistisk.

Ouppklarad sak

2011-01-30T22:05:00.000+01:00

Jag trodde det var egoism.
Det kan vara motsatsen.
Det måste redas ut.

kanske

2010-08-26T21:01:00.001+02:00

I was lost.
I didn't know anybody.
I didn't know who I was.

I started following people in the streets.

-

2010-06-01T20:44:00.000+02:00

Det behövs något
annat.

Behov 2

2010-04-06T19:27:00.002+02:00

Eller menar jag: Ska jag nedsänka mig till detta?

Men vem är jag att sätt mig över? Och där har vi Jante.

*

Nej, jag vet inte. Kanske handlar det bara om att jag saknar något. Det som en gång fanns men inte finns längre.

Ja. Jag saknar det.

Hej!

(säg hopp)

Behov

2010-04-05T17:38:00.002+02:00

Jag ifrågasätter mina motiv. Den sociala klådan kan väl stillas på bättre sätt än genom medier. Ändå. Det är något med gensvaret.

Jag säger hej. Du säger hopp. Kliar lite på min rygg.

Ska jag hänge mig åt detta? Det är frågan.

Numera sällsynt

2010-04-04T12:15:00.002+02:00

Och så går tiden. Och jag tänker. Kanske.

Kanske text. Kanske bilder. Eller drömmar.

Men å, vad jag saknar.
Och å, vad jag är glad.
Samtidigt.

Det är så mycket som har hänt. Och det som inte hände. Och framtiden.

Vi får se.

Press

2009-08-19T19:05:00.001+02:00

Det är nu. Nu börjar det. De hade inte glömt bort mig, tappat bort mitt svar eller ändrat reglerna till min nackdel.

Hur ska det gå? (å-å)

Jag måste lugna mig. Mitt huvudsus, mitt tankegrus, och magen.

Menmenmen? Hur ska det gå? Jag måste producera. Nu. Hela tiden. Släppa spärren, öppna låset, lösa krampen. Jodå.

Det ska gå.

Ang. prövotiden

2009-08-15T18:02:00.002+02:00

Det är inte så lätt. Vilken sida man visar upp och mot vem man riktar den. Ni vet, det där gamla: dikt-verklighet, verklighet-dikt.

Och det har skett omstruktureringar så nu vet jag varken eller.

Ostyr

2009-08-11T21:42:00.001+02:00

Jag tror inte att jag är tillräckligt tydlig. Grumlig.
Jag behöver förtydliga mig.

Jag behöver förnya mig. Bli klar.

(kanske köpa nya kläder)

Augusti 1

2009-08-01T10:11:00.000+02:00

Inte mycket fart på det här experimentet. Av någon kanske nostalgisk anledning vill jag ändå att det pågår. Införs därför nu en prövotid efter vilken slutgiltigt besked om avveckling eller fortlevnad lämnas. Om nu sådant som slutgiltighet verkligen existerar.

Reklamation

2009-05-27T16:31:00.000+02:00

Det händer fortfarande nästan ingenting. Det är svårt att göra våld på gamla vanor.

Tiden står stilla tickar allt högre. Jag funderar, och låter bli. Passivitet. Aktivitet. Får jag återinlösa förnuftet, som jag vid gränsen tog i den förlorade (eller avsagda) barnamagins ställe, nu när det inte fungerar längre?

Tankar

2009-03-04T22:27:00.000+01:00

Jag tänker:
Någonting måste hända, vilsenheten fördrivas, mål utstakas.
Jag behöver tid, rum, stillhet.

Jag tänker att allt skulle lösa sig om jag bara fick stänga in mig ett tag. Om jag hade ett rum någonstans med ett bord och en stol och en säng eller en soffa, en dörr och ett eller flera fönster. Om jag kunde vara där, stilla, så skulle jag efter en tid få fatt i mina tankar och önskningar. Och jag skulle kunna skriva.

Jag tänker:
Nej, det som ska göras ska göras, bara.
Det är inget att tänka, grubbla, över.
Bara göra inte reflektera.
(Skriv!)

Jag tänker:
Men vad?
Och hur?
Eller varför?

Jag tänker:
Ett rum, en dörr, bordet och stolen.
Ro.

Eller?

tänk om jag hade dåligt minne

2009-02-20T23:25:00.001+01:00

jag behöver samla mig
nej
men anteckningarna
det finns så många små lappar
fyra sju tio olika böcker block
listor påhitt påhopp
kaos
splittring
oreda
hjälp

Blank.

2008-10-10T16:31:00.000+02:00

Jag fick en anteckningsbok.
Tänkte.
Nu ska jag skriva.
Skriva skriva. Skriva.

Men.

Ingenting.
Jag har fortfarande inte.
Skrivit.

En vana, något man börjar, fortsätter, kanske beror av. Något man slutar. Hur går det till. När, varför slutade jag.

Bryter

2008-09-24T00:05:00.000+02:00

Just nu hejsan hoppsan hoppfullhet förtröstan. Var har ni varit.

Och medhåll och hjärtsprång och leenden och höstluften. Och små små ord. Och gjorda planer och ogjorda.

Jag samlar ihop.

förhoppar mig

2008-04-11T21:24:00.002+02:00

tänker ord igen

kanske

tänker
hoppas

och bilderna borde bli

nå?

*

dagens ord:
sombrerostatusen

söndag

2008-03-02T18:14:00.000+01:00

lördag

2008-03-02T18:12:00.000+01:00

Hopp hopp

2008-01-06T23:22:00.000+01:00

Halsen skaver febergränsen; dagen försvunnen, i bakhuvudet, någonstans bakom bildröret, tanklös. Det blev inga nyårslöften. Jag har mycket att reda ut. Jag är avhoppad, tror jag – liksom fri – och trots allt inte helt rådlös. Det är mer än fem år senare och ingenting är sig likt.

Punkt ett

2007-11-26T20:04:00.000+01:00

1. Jag börjar anteckna igen.

jodå

2007-11-19T15:26:00.001+01:00

jag dammsuger under sängen
och tänker att jag borde skriva
någonting om döden
men jag vet inte
någonting om döden
jag har sett tre döda människor
jag har inte lust att se några fler
på ett tag
jag äter choklad
och fantiserar om att byta namn
och om att klippa av mig håret

Tid

2007-10-29T14:50:00.000+01:00

Min mat luktar pepparkakor och alla pratar plötsligt om julen. Det kanske är vintertiden. Jag orkar inte tänka på det. Jag orkar inte tänka. Orkar inte prata. Kan inte formulera mig och skriver ändå brev med helt vansinnigt innehåll. Allt är sant. Det går inte att förstå.

2007-10-28T18:44:00.000+01:00

ETT KLOTTER BARA

Folkrörelsen

2007-10-13T18:59:00.000+02:00

För den här gången var det inte jag.

(windsor)

Upptäckter

2007-10-11T16:07:00.000+02:00

Det är några hajar.

Och just nu önskar jag att poesihörnan inte är en plats utan ett rumsligt obundet sammanhang. Det vore verkligen fint.

Arton nollnoll. Jag ska fästa en liten bjällra vid mina kläder.

P.S. Jag har visst startat en folkrörelse.

Anropar

2007-10-10T19:40:00.000+02:00

RING-RING!
RING-RING!

(Ja, egentligen är det mer som en trudeluttmelodi och inte sådär skränigt.)

– Ja, hallå.
– Men vad vill du göra?
– Jag vet inte. Slippa. Resa bort någonstans.

*

Hallå, någonstans?
Hallå, Oslo?
Paris?

Får jag komma dit? Får jag vara där? Bara sitta-sitta; jag tar nästan ingen plats. Om natten förstås cirka hundrasjuttiofem centimeter på längden, kanske hundraåttio om jag sträcker på tårna, men jag sover tyst utan att snarka och rör mig oftast minimalt.

Får jag det?

Konstantinopel?
Jag har aldrig varit i Konstantinopel.

Låst

2007-10-07T23:28:00.000+02:00

Vad ska jag göra nu?

Man kan tycka att jag långt tidigare borde ha observerat nuet i frågans slut. Det är viktigt, nämligen. Det är nyckeln.

månadens dikt

2007-09-27T23:11:00.000+02:00

det är länge sedan
jo för det är september
nu
allaredan ser jag
nästan oktober nej men
vad är det här
den här
tystnaden ordlösheten
så kan vi väl ändå inte ha det
heller
nejdå-nejdå
icket
kan vi icket
ha det

sedan sist har jag
observerat åtskilligt
här är några
observationer:

1. vi varnar för att programmet innehåller operationsscener

2. ingen är förföljd

3. (a) vi använder skyddsskor!
3. (b) vi legitimerar oss!

slutsats:
det är ingen fara
i-n-g-e-n f-a-r-a
alls inte

Sedan diskade jag

2007-08-29T19:06:00.000+02:00

om sommaren

2007-08-29T13:52:00.001+02:00

vi går spångarna myggorna en hund
vaktar mig hela natten är det ljust
motljuset
utsikten från skidbacken alla sjöarna testförarna
morgonkaffet hela tiden hundarna
abborren
vi systrar badar kallsjövatten
huden stelnar när jag simmar är det svårt att andas

Pappa

2007-08-24T20:35:00.001+02:00

När jag var tre tyckte jag att porträttlikheten var slående, och menade jämförelsen som en komplimang.

Om sommaren

2007-08-22T22:50:00.000+02:00

Jag minns i juni när amerikanen kramade mig så hårt att hans bröstben krockade mot mitt. Han hade sådär amerikanska tänder och behövde gå på toaletten anmärkningsvärt ofta. Det var samma dag som episoden med norrmannen, det vill säga dagen innan kvinnan med hundarna blev påkörd av tåget.

Visit

2007-08-21T20:53:00.000+02:00

spårvagn–tåg–bil

Flygmaskiner föreslås. Helikopter avfärdas som orealistiskt. Det förekommer tydligen också förklädda rånare (mafiosos) längs pilgrimslederna varför sällskap förordas. Annars handlar det mest om tid, pengar och stora magasinerade möbler.

bil–tåg–spårvagn

Saker som jag gör

2007-08-14T22:14:00.000+02:00

Jag säger: inte så mycket.
Jag säger inte så mycket.

Men egentligen letar jag anteckningsbok, snubblar på orden, väljer experiment. Ibland tappar jag helt känslan för grammatik. Äter rå fisk en måndag i rötmånaden. Det är sådant jag tänker på i efterhand och förebrår mig, lite på skämt. Jag reser bort. Och kommer hem. Iakttar, avvaktar. Jag blir rädd att trassla in mig, och tänker samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag trotsar vidskepligheten, går en moturspromenad på slätten. Det saknar sammanhang. Jag vet inte riktigt. Det gör jag aldrig.

Krokodilen

2007-07-31T18:39:00.000+02:00

Jag tänker på Linn Ullmann. Jag tänker på Linn Ullmanns handleder. Ingmar Bergmans och Liv Ullmanns dotter har handleder, och gester, som liknar faderns. Jag tänker på henne. Jag tänker på en intervju där hon hade färgat håret svart eller mörkbrunt. Det var nog det som fick henne att se så frusen ut, att färgen inte passade hennes hudton. Jag tänker på färganalys.

Och jag tänker på kronprinsessan Victoria, som delar sin födelsedag med Ingmar Bergman, republiken Frankrike och min mor. Jag tänker på uttalandet hon gör bara timmar efter sin pappa kungens död, jag kan höra hennes röst, tonfallet. Jag tänker på hennes kröning, på att det ska präglas mynt och på att hon måste ha ett valspråk.

Och jag tänker på Diana, på paparazzi i Paris för nästan precis tio år sedan. Jag kommer ihåg tevebilderna, de extrainsatta nyhetssändningarna, och jag tänker på alla blommor, på hennes söner prinsarna och deras ansikten vid begravningen.

Och jag tänker på bilderna av Jackie Kennedy och John F. Kennedy jr., pojken som gör honnör för kistan.

Och nu har jag nästan tappat tråden. Det var verkligen inte kungahus det skulle handla om, och egentligen inte heller om offentligt uttryckt sorg. Hur hamnade jag här?

Jag tänkte på barnen. Just det.

Linn Ullmanns handleder. Dottern.
Jag tänker på henne nu.

Fast mest tänker jag på Jörn Donners uttalande, så den här texten kommer kanske att sakna poäng. Den finländske författaren, Jörn Donner, Ingmar Bergmans vän och kollega, intervjuas i teve:

> Varför blev ni så nära vänner, också privat?

> Ömsesidigt beroende. Jag hjälpte honom och han hjälpte mig.

> Hur skulle du beskriva honom som person?

blixtsnabbt, självklart:
> Han var en krokodil.
(konstpaus, perfekt avvägd)
Om man gav honom lillfingret, tog han hela handen.

2027

2007-07-29T23:43:00.000+02:00

Plötsligt vill jag starta klubb och ordna regelbundna sammankomster bara för att om tjugo år få fira tjugoårsjubileum.

2007-07-26T10:23:00.000+02:00

OSKÄRPAN

Det är som korsdrag ungefär. Dammvirvlar.
Torka. Allt jag tänker hinner undan.

Jag kanske har tröttnat. Bara.

ånej eller
(suck)
jaha

Fortsättning följer?

2007-07-21T19:07:00.000+02:00

SÅ LÄNGE

*
ett urklipp

*
annars
allmän prestationskramp

alltså
jag jobbar inte på saken

2007-06-19T19:15:00.000+02:00

TRANSPORT

Spårvagn igen, som vanligt. En kvinna med blombukett, hennes värld faller sönder. Vi ser det. Tårarna. Hon stapplar av och blir stående framåtlutad med underarmen stödd mot en väntkur. Hon håller huvudet nerböjt och blombuketten i handen. Alla ser att hennes värld faller sönder. Jag kliver inte av. Jag hjälper henne inte. Jag vet inte om det är rätt.

Hennes värld föll sönder. Jag hade kunnat hålla henne om ryggen och hjälpa henne att ta sig dit hon skulle.

De som stiger på vid nästa hållplats vet ingenting om kvinnan med blombukett och sönderfallen värld.

Dotter till far. Frågan lyder. Har de spikat himlen? Har de spikat fast himlen däruppe?

2007-06-18T16:58:00.000+02:00

PROBLEMLÖSNING

Om det ramlar in ett brev genom brevinkastet, ett brev som inte är adresserat till en själv utan till någon annan i samma trappuppgång med ett helt annat men visserligen liknande namn, kan man då inte bara peta ut det genom inkastet igen, och tänka sig att det då av någon för ärendet avdelad fångas upp och rättplaceras? Kan man inte helt enkelt tänka sig att lägenhetsdörren är gränsen mot omvärlden och att omvärlden är väloljad, felfri och automatiskt systematiskt sorterande, på egen hand fungerande utan någon som helst inblandning av en själv? Att det kaos som på något sätt alltid råder i ens lägenhet är fullständigt frikopplat från allt annat kaos och därför överblickbart och möjligt att hantera?

2007-06-13T20:31:00.001+02:00

LITTERATUREN
helt kort bara

Kanske ska man helst läsa ut en bok innan man rekommenderar den, men i det här fallet är jag säker på att jag inte behöver vänta. Medan jag läser ler jag nästan hela tiden, ibland för att det är roligt men för det mesta för att det är så bra. Det är riktigt bra. P O Enquist är bra.

Och förut hörde jag reprisen av Kulturradion: Biblioteket. Programmet handlade om Erik Beckman. Jag hörde det igår men jag ville lyssna idag igen eftersom de läser den där dikten. Lenintalldikten.

”Alla raka och symmetriskt växta tallar kallas Lenin.”

Det är en otroligt bra dikt. Erik Beckman är bra.

2007-06-12T15:56:00.000+02:00

MARBÖLJAN

Det har blivit svalare. Värmenätterna stelnar till svarta hundar med stickade spetskanter i pälsen. En kattunge som föds om och om igen. Den har en ögla av garn runt foten. Du håller fram dina händer fångar upp den. På horisonten rullar ett tåg förbi hus. Tätt byggda kvarter. Himlen är färgad i fyra fält: svart, tegelrött, blekgult, grått. Ingenting fastnar på plåtarna. Det är ett påslakan från Finland. När det kommer moln kommer hundarna med sina nosar flåsar fukt i nacken. En otäck svettlukt sprider sig och väcker den som sover.

2007-06-07T19:00:00.000+02:00

EN BILD

Kalle, Bo, Gunnar, Sture, Bruno - och Anders.

2007-06-07T18:02:00.001+02:00

NU (äsch)

Vi firar sommar på en trottoar.
Jag längtar bort och stadens bästa kaffe räcker inte för att väga upp det.
Jag vill inte asfaltsdamm, avgaser, svettlukt.
Jag vill grusvägar, skogssjöar, falurött.
Utedass, myggor och kassler. Potatis i en vevmakapär och hälla skalvattnet i skogskanten. Jag vill elda i kaminen när det regnar, lägga patiens med en fuktklibbig kortlek och jag vill läsa tio år gamla veckotidningar i en badenbadenstol.

Här kommer genom mina öppna fönster ständigt brus från de goda kommunikationerna: bilar och bussar och hela tre spårvagnslinjer skaver sönder huvudet. Jag vill ha tystnad, granar, björkar och annan fågelsång än måsar som skränar och väcker mig om mornarna. Men jag köper öronproppar, honungsmelon och lådvin och jag sitter på balkongen om kvällarna ganska obekymrad ändå; planerar parkgrillning, vattnar pelargonen och har det röda halsbandet till min nya blå klänning.

2007-06-05T22:29:00.000+02:00

JAJAJA

Sedan på balkongen vill jag bli molnfotograf eller skaffa något hantverksyrke. Tillverka. Jag håller händerna mot magen. Jag håller andan känner mina revben (inte dina revben) och golvet mot min rygg.

Häromdagen högläsning ingen kunde höra. Jag lyssnade inte heller.

2007-06-05T18:45:00.001+02:00

18
OM ATT INTE HA NÅGONTING ATT SÄGA

Jag har inte pratat på hela dagen. Jag har ingenting att säga. Jag tänker på mig själv. Här är varmt och mycket fuktigt. Det kliar.

2007-05-31T15:28:00.000+02:00

WINDSOR

2007-05-29T15:42:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.17
KRYPHÅL

Besked: Du behöver nog inte vara orolig.
Nog? Nog inte?
(Jag börjar genast oroa mig.)

2007-05-28T18:41:00.001+02:00

DAGENS DIKT No.16
MYROR

När jag kommer hem och det är mitt i natten verkar det ibland som att någon annan har sovit i min säng medan jag varit borta, eller som att jag inte alls har varit borta utan bara drabbats av en minneslucka. Det händer också att jag efter några timmar vaknar av ett buller och först tror att det är någon i hallen och sedan att jag är lite rubbad.

2007-05-28T15:25:00.001+02:00

DAGENS DIKT No.15
HAV OCH LAND

Allt jag gör känns som manifestationer. Det är tröttande.

Jag vet inte varför jag tror att det måste vara antingen allt eller inget. Jag vet bara att jag alltid har trott det och att det är ett stort misstag. Det stör mig att jag inte har fattat det förrän nu.

2007-05-27T17:07:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.14
LE VIN ROUGE

Jag älskar dig. Alla dina händer på alla mina höfter. Alla mina tårar. Jag skulle vilja att det var som i den där filmen, att jag var den enda levande kvar i staden. Jag skulle gå omkring gråtandes. Nu har jag tappat omdömet.

Under sängen förvarar jag resväskor. Däri dukar vävda av mormor eller farmor, broderade av mor.
Grattis!
Fan. Jag menar
merde.

Jag saknar dig.

Vi skulle ju till Paris.
Paris!

Morfar ringer. Den här gången säger han ingenting om blommorna. (tror jag). Varför säger han ingenting om blommorna? Har han glömt? Bara väder och en marknad och en morbror. När blev jag en sådan dålig lyssnare?

Morfar, i dag regnar det sporadiskt här. Ändå har jag varit ute, rekat stuprör. Snart presenteras projektet.

Jag vill verkligen skriva mera, oftare. Snart är det över. En sommar till, sedan är det nog över. Sedan borde det nog vara över. Ska till hundra innan dess. Jag lovar, lovar. Vad det nu är värt.

Jag har inte längre någon tilltro till mina eventuella utfästelser. Jag litar inte längre på mitt omdöme. Jag behöver sällskap. Jag behöver en bredare säng, en mer urringad klänning, en mindre kräsen urvalsprocess.

Låt mig aldrig läsa det här igen. Låt mig vilseledas.

Så här kan jag inte ha det.

2007-05-23T18:12:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.13
JAG HAR SLUTAT LÄSA BÖCKER

jag kommer aldrig att hinna
jag har tappat fart tappat intresse
blivit varvad omsprungen akterseglad
jag kommer aldrig att hinna ikapp
ingenting blir gjort
tiden går håret växer och blir avklippt
jag hostar på nätterna
och jag haltar
eftersom höftproblem
inte bara drabbar gamla människor eller tjocka
utan även muskelsvaga
promenadidioter
men jag har
åtminstone skor som inte skadar fötterna
och snygg frisyr
jag har slutat läsa böcker
jag har stickat en tröja
det känns tråkigt
jag borde ringa min syster
men hon vill alltid prata så länge
och jag måste diska
för imorgon får jag besök och vattnet är avstängt
hela förmiddagen
de hoppas att vi har överseende med det och det
har vi
ju
det luktar fortfarande illa i mitt kylskåp
fastän jag har slängt de där
mögliga kronärtskocksbottnarna och den där
gamla rödbetssoppan
alltså borsjtjen
men det kan jag inte uttala
jag skulle vilja vara på landet i sommar
gå barfota hela tiden
och bada
jag skulle vilja att någon
konfiskerade min teve
och att någon
talade om för mig
vad jag ska göra

2007-05-20T23:09:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.12
HÄGRINGAR PÅ TÅG

Att jag ligger ner på rygg och sjunker i något mjukt, eller att någon bakifrån sveper om mig en filt.

Att jag har något levande i famnen, en varm tyngd och strävt hår mot huden armarna bröstet. Det är ett litet barn eller ett pälsdjur.

Att något lätt nuddar min kind. Läppar eller en tunga eller fingertoppar mot kindbenet ganska nära och strax under ögat.

2007-05-15T22:34:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.11
AKTUELLT

Hur man sover borta en natt och sedan sover hemma nästa natt i samma kläder och de fortfarande luktar av borta när man lägger sig men inte längre när man stiger upp.

2007-05-14T23:14:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.10
EXEMPEL

Flicksamlerskan bjuder mig på restaurang och jag suckar belåtet över rödvinet; hon fyller hela tiden på mitt glas. Jag väljer en kötträtt som jag äter under tystnad och fort, utan att tugga ordentligt. Det är ett släktdrag men ingenting jag rekommenderar.

När jag har ätit klart pratar jag. Försöker göra mig förstådd genom vinet. Jag får medhåll och mothugg och uppmuntran.

Från alla håll nu kommer snälla människor med välvilja och omtankar, vadderar mig mot det andra. Jag ser att jag inte behöver ägna något av min tid åt tröstlöst avvaktande dragkamper. Det är tydligt att jag slipper det. Jag skulle kunna sluta spjärna emot.

2007-05-11T12:02:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.9
BOBBY

Jag vill inte säga att jag inte är förvånad när hon berättar. Eller jag vill men jag gör det inte. Jag är inte förvånad. Jag är nog inte den enda som inte är förvånad. Blickar är verkligen mycket avslöjande. Stackarn.

Vi byter samtalsämne.
Jag köper en prickig blus.
Går på stan, spanar stuprör, smider planer.

2007-05-09T21:43:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.8

SAMMANFATTNING:
Det är mycket.
Det blir ingenting.
Jag är väldigt trött på det.

FÖRMIDDAG:
Mariekex. En lågt flygande helikopter. Inte en gräsklippare som jag tror först.

Höger (eller vänster) ärm.

EFTERMIDDAG:
1. Till slut vet jag inte hur jag ser ut längre. Det blir så när man speglar sig.

2. Jag är enormt missnöjd med mitt yrkesval. Hör här: yrkesval. Det är ju absurt. Jag utbildar mig (och utbildar mig).

En gång när jag försökte låtsas att jag var kär ställde jag mig på en stol och sa att jag skulle bli konstnär. Det var då inte ärligt menat.

Mormor påstår att jag som barn ville bli präst, men det har jag väldigt svårt att tänka mig. Jag tror att hon har blandat ihop mig med något annat av sina barnbarn.

Jag kommer ingenstans.
Jag är bra på att observera. Det kanske vore något: observatör.

KVÄLL (observationer):
A. Poeterna har fula skor. Det är sant, jag lovar. Dessutom verkar de hela tiden ganska nervösa.

B. Helikopter. Mariekex.

2007-05-07T15:12:00.001+02:00

DAGENS DIKT No.7
HÅLLPLATS

– Du är perfekt.
– Tack.

(Jag borde verkligen inte hålla mig hemma så här mycket.)

2007-05-07T09:19:00.001+02:00

DAGENS DIKT No.6
STORHANDLAR

– Ni gör det som en aktivitet?
– Ja.

2007-05-05T16:59:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.5
OMÖJLIGHETER

Jag har inte för ett ögonblick glömt, aldrig av misstag lyft luren för att ringa. Det kommer inte att hända. Frånvaron är alldeles för närvarande. Och hur mycket jag än tänker på att aldrig igen och att inte mer, går det inte att förstå.

Men jag hade verkligen velat visa mina nya skor.

2007-05-02T20:57:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.4
~~INSTÄLLD~~

Om mornarna vaknar jag inmurad i väggen. Det händer att jag inte tar mig loss.

(SJÄLVPORTRÄTT No.1)

2007-05-01T19:24:00.001+02:00

DAGENS DIKT No.3
JAG SAKNAR HENNE REDAN

Om det hade varit någon annan hade jag slingrat mig undan, vitljugit någon ursäkt. Men det var inte någon annan och snart lägger jag mina tankeknutar, nästan hela trasselhärvan, på det alldeles för blanka bordet där vi dricker kaffe. Hon lägger fram sin hundrade framtidsplan. Vi jämför, nystar lite, suckar. Jag kommer att sakna henne till hösten.

2007-04-29T22:07:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.2
HUR SOM HELST

Det kommer att göra ont.

Jag är inte säker på om det är en bra eller en dålig sak att intala sig, oavsett hur sant det är. I och för sig är smärta inte farligt, men rädslan är inte rationell. Det skulle alltså vara ett sätt att minska rädslan.

2007-04-29T10:55:00.000+02:00

DAGENS DIKT No.1
HALLELUJAKÖREN

Det gnistrar över tinningarna, i ögonvrån. Det sprakar i periferin, just utom räckhåll. Men, ärrade vänner, ingen anledning till hypokondri; detta är goda nyheter. Knastret indikerar snar succé, lovar lysande framtider.

Längs morgonen går jag genom den utomjordiskt gröna grönskan. Vitsippor blommar, höger sko klämmer stortån, jag hör på Händel, tänker på filmen om Frida Kahlo och att jag nog ska försöka med självporträtt.

2007-04-28T08:55:00.000+02:00

DAGENS DIKT
START

20 februari förra året:
En man med smal slips och extrem jargong påpekar att det är av yttersta vikt att skilja på dikt och verklighet.

Låt oss inte göra det. Dikten är verklig. Verkligheten är dikt.
Ni ser att det glipar. (fint, va?)
Då har vi inte ens nämnt sådant som poesi, fiktion eller dramatik.

Dagens dikt kunde handla om periodiska systemet: hydrogen, selen, argon, carbon. Eller om inbillade intervjuer inspelningar anspelningar, alltså spår och ljudspår, alltså intrång av olika slag. Träd som ekar askar bokar. Ginst. Underjordiska utrymmen, skåpsluckor, handslag, väskor. En liten vit häst. Som exempel bara.

Dagens dikt är text. Detta är dagens dikt.

(nubörjardet)